Nu börjar det röra på sig.

Efter ett inlägg från mig på 1177 har onkologen vaknat till. De anser att den sortens lymfom, som jag har, växer väldigt sakta. Så det är ingen panik. Min uppfattning är att oavsett hur fort det växer är det dags att ta tag i behandlingen nu.

Idag har jag varit på onkologen och träffat en läkare. Han höll med om att det börjar bli dags med behandling. Troligtvis väljer de strålning den här gången. Men först ska de ta en skiktröntgen så att de ser var tumörerna finns exakt. 

Det börjar röra på sig alltså.

Denna eviga väntan

 Att gå och vänta på besked om behandling är väldigt påfrestande. Hela sommaren har man den eviga oron i tankarna.

Var på datortomografi av lungorna förra veckan och om jag tolkar remissvaret rätt så ser det bättre ut än i våras. Väntar alltså på kallelse från Onkologen för att få besked om när behandlingen kan börja.

Ja nu ska det börja igen

 Efter diverse undersökningar, såsom skiktröntgen, ultraljud och två cellprovtagningar, har de konstaterat att jag fått tillbaka min lymfom igen. Om inte knölen på halsen växer för mycket under sommaren kommer behandling att börja i augusti. Bara att vänta alltså. Tur att trädgården levererar

Ska det börja om nu?

 För några veckor sedan upptäckte jag en knöl frampå halsen. Eftersom jag hade en återbesökstid hos min läkare på Onkologen i Uppsala så visade jag det för honom. 

Så nu har det satt igång med blodprov, skiktröntgen och i går var det ultraljud och cellprov. Det blev ett stort bandage för ett litet sår.  Nu väntar jag på svar från min läkare. Hoppas de har hittat vad det är.

Livet går vidare

Även om jag inte haft spår av min cancer på ett par år ligger det alltid i bakhuvudet. Jag är så tacksam för den professionella sjukvården jag fått och får än idag. Jag får en kontroll två gånger per år och får möjligheten att prata med och ställa frågor till min läkare på Onkologen i Uppsala.

Idag när Coronan härjar i hela världen är jag glad att jag valde att flytta från storstaden till ett litet samhälle. Jag ägnar mig åt mina tre stora intressen, trädgård, konst och musik. Och så har jag min lilla katt förstås.

Överlevare igen

Så var det äntligen klart att det inte finns några spår av min cancer kvar. Var på återbesök på Akademiska sjukhuset i Uppsala igår där min läkare konstaterade att datortomografin inte visar några spår av mitt Lymfom.

Är alltså åter igen en överlevare.

Katten Ålina som håller mig i form med sina hyss

Tappat hår

Någon vecka efter strålningen märkte jag att jag släppte ovanligt mycket hår i duschen. Efter det har jag inte tänkt så mycket på det. Håret har varit jobbigt men det kan det ju vara ibland. För ett par dagar sedan var jag till frissan och hon undrade var hårfästet hade tagit vägen. Hon såg också att det var mycket mindre med hår uppe på huvudet. Jag har alltså tappat ordentligt med hår efter strålningen. Inte kul. Men nu är det bara att vänta på att håret ska komma tillbaka så att det blir som vanligt igen.

Jag har inte varit på någon uppföljning efter behandlingen. Vet faktiskt inte hur lång tid efter jag ska tillbaka och få besked om jag är något bättre.