Strålning nr 2

Idag var det dags för strålning nr 2. den sista förhoppningsvis. Den gick till på samma sätt som igår och det var lika jobbigt att ligga fastspänd.
Här är bilder på masken som jag hade över ansiktet

De svarta grejerna användes för att låsa fast hela masken- med mig inuti, på britsen. I hålet framtill stack näsa och mun ut

Strålning 1

Idag var det dags för strålbehandling. De satte på mig masken de tillverkade på planeringen och spände fast mig på en brits. Jag som normalt inte har anlag för klaustrofobi fick nästan panik ett tag. Fick riktigt koncentrera mig på att slappna av. Det otäcka var att masken tryckte på halsen så det kändes svårt att andas.

Naturligtvis var allt över på några minuter och hela behandlingen tog cirka 15 minuter. Men det kändes som att det hela tog en halvtimme eller mer.

På eftermiddagen var jag väldigt trött och måste sova ett par timmar. Känner mig också öm på de ställen där jag känt de svullna lymfkörtlarna. Annars mår jag bra och är i farten igen.

Behandling nr 3

Idag var det dags för spruta igen. Allt gick bra men jag blev extremt trött av tabletterna.Sov i väntrummet, sov på bussen hem och sov hemma, Det känns som att hela dagen går bort av allt sovande.

Strålningsplanering

Igår var jag på strålningsplanering . Det innebar att man gjorde en mask över ansikte och axlar, som ska göra att jag ligger exakt stilla under strålbehandlingen. Man lade ett uppvärmt mjukt plastmaterial över ansikte och axlar. Därefter skulle masken stelna och man markerade fixeringspunkter på masken.

Innan man gjorde masken skulle en läkare och en fysiker titta på mig och se var jag skulle strålas. Det är ju inte så lätt att se eller känna på utsidan på måfå. Jag tycker de borde ha förberett sig genom att titta på den datortomografi som jag gjorde nyligen. Men det känns som ett typiskt beteende hos de flesta läkarna. Ingen förberedelse, utan kör så kanske det går bra. Sköterskorna tog i alla fall fram resultatet av datortomografin och läkarna försvann och syntes inte mera. Som tur är, är sköterskorna väldigt kompetenta inom vården. Det måste vara de som håller hela vårdsverige på benen.

Fortsatt behandling

På onsdagen fortsatte man behandlingen igen. Man satte in droppet väldigt sakta. Över 7 timmar tog det att trycka i mig resten av de 500 ml som jag skulle ha.
På torsdagen var jag ganska pigg. Antagligen var det all cortison som höll mig uppe. Idag däremot har jag varit väldigt trött och nästan inte orkat att göra någonting. Försökte göra litet i trädgården men det var inte lätt att orka. Fick avluta efter en litet stund och gå in och äta middag.

Antikroppar

Idag var först gången med Antikroppar intravinöst i armen. Det gick inte bra.
Jag fick en ordentlig allergisk reaktion så de fick avbryta behandlingen. Halsen började klia och svullnade upp. De sprutade i mig ordentligt med kortison mm men när de startad upp behandlingen igen, vid 14-tiden, så började jag svullna. Då avbröt de behandlingen och jag ska komma tillbaka imorgon för ett nytt besök.

Den här behandlingen gör att man blir otroligt trött. Jag sov nästan hela dagen på sjukhuset och cirka 4 timmar när jag kom hem. Nu är det väl dags för ett antal vakna timmar i stället. Kortisonet ska göra sitt.