Tandläkaren

Har inte längre värk på det sättet jag hade för ett par dagar sedan. Skönt att slippa. Har fått tillbaka en hel del känsel i fingrarna också.

Idag hade jag dubbeltid på tandläkarmottasgningen. Först räffade jag min tandhygeinist som tog bort tandsten och putsade upp mina tänder. Därefter var det tandläkarens tur att kolla om allt såg ok ut. Allt var bra. Inga hål och tandköttet såg bra ut. Skönt att veta för cellgifter ger låga blodvärden och det i sin tur påverkar PH i munhålan och det gör det lätt att få infektioner i munnen. Dessutom blir man torr i munnen vissa dagar och det kan också påverka tänderna. Men jag har klarat mig trots att jag inte gurglar mig med flourlösning så mycket som jag borde .

Värk

De senaste dagarna har jag haft väldig värk i bäckenet och ner i benen. Det lär finnas en massa kanaler med benmärg där och det är i dem de vita blodkropparna tillverkas. Förstår inte varför det ska göra ont men det gör det. Knaprar Alvedon och försöker att inte tänka på det.

Sover och sover

De senaste dagarna har jag sovit 10 timmar per natt och dessutom ett par timmar på dagen. Nu börjar antagligen kroppen bli bra trött på alla gifter och måste kämpa ordentligt för att få upp immunförsvaret. Så det är väl bara att sova och hoppas det går över.

Dagarna går

Dagarna flyter på med ont i hela kroppen, svullen i halsen och svårt att andas. Inget att orda om. Det är bara att vänta in att sista sprutan är tagen på torsdag. Därefter borde det bli bättre igen.

Sprutor igen

Idag har jag börjat ta mina sprutor igen. Trots att jag nu tagit över 40 st totalt så tycker jag fortfarande att det är otäckt att sticka en spruta i magen. Sju sprutor efter varje behandling ska jag ta så nu är det bara sex stycken kvar för den här gången. Biverkningarna av sprutorna är ju också ganska starka så jag räknar inte med att vara riktigt pigg igen förrän nästa helg

Jag har fått frågor om behandlingen är till nytta och det vet jag inte. Jag hoppas ju att man inom en snar framtid ska göra nya undersökningar för att se om det räcker med 8 behandlingar eller om det krävs ytterligare insatser. Jag och min läkare, satsar i alla fall på att det här går enligt hans planer så att jag har bara två behandlingar kvar och snart slipper det här.

Sovdag

Idag har jag sovit många timmar under dagen. Det har varit en sådan dag då fast jag sover så är jag lika trött ändå. Det är först nu mot kvällningen jag har börjat piggna till så vi får se om jag kan sova i natt. Det här tror jag är kroppens sätt att säga att nu måste den ägna sig åt att ta hand om cellgifter och annat, som den fick igår, så den orkar inte med en massa aktivitet. Det bästa är nog att sova i sådana lägen.

I övrigt mår jag som förväntat. Jag håller illamåendet i schack med hjälp av tabletter så det är inte så stort problem.

Igår fick jag brev från landstinget att min rehabilitering är beviljad. Nu har jag tre månader på mig att genomföra den.

Behandling nr 6

Idag har jag varit till Karolinska i Solna och fått behandling nr 6. Själva behandlingen är ju ett antal dropp som tar c:a 4 timmar. Inga konstigheter man får ligga på en säng eller, om man så vill, i en vilstol. Jag föredrar säng för det är mjukare och så kan man knycka åt sig litet kuddar och filtar att mysa med.

Idag pratade jag med sköterskan om att jag går upp i vikt. Andra går minsan ner i vikt under behandlingarna. Hon sa då att jag skulle var glad att min kropp fungerar på ett normalt sätt. Man rör sig mindre, äter cortison och en massa andra mediciner och då ska man normalt gå upp i vikt. Att andra går ner beror på att de mår sämre än vad jag gör. Jag kan ju, när jag är som piggast, promenera fram och tillbaka mellan sjukhuset och Huvudsta och det tyckt hon var fantastiskt. Så man får väl inte klaga.

Jag är väldigt noga med att äta mat som ska höja immunförsvaret. Frukt, grönsaker och bär äter jag varje dag. Och jag inbillar mig att sedan jag började vara så noga så har jag blivit bättre och piggare. Sedan börjar jag promenera litet så snart krafterna tillåter. De sämsta dagarna orkar jag knappt gå ut med soporna men så snart jag slutar med de läskiga sprutorna kommer krafterna tillbaka och jag kan börja träna upp konditionen igen.

Men nu är det bara att ställa in sig på 10 jobbiga dagar igen. Det är ändå fantastiskt att kroppen kan återhämta sig gång på gång efter behandlingarna.

Nu ska det bli bättre

Nu känns det som om jag är på väg at bli piggare igen. Igår tog jag sista sprutan för den här omgången. Idag var jag ute och gick i en timme. Det går inte så fort och jag måste stanna och vila i små uppförsbackar.  Tyvärr tog jag nog i litet för mycket för nu mot kvällen känner jag mig litet febrig. Det gäller att inte ta i för mycket när man ska komma i form.

Idag har jag pratat med kuratorn på Hematologen om rehabilitering. Man kan få remiss till 12 dagar på ett rehabiliteringshem där man får bygga upp sig både fysiskt och psykiskt efter avslutad behandling.  På Vårdguiden kan man läsa mer vilka möjligheter som finns. Enligt kuratorn kostar det som att ligga på sjukhus, 80 kr per dygn, att vara på rehabiliteringshem. Billigt måste man väl säga.  Fördelen med att vara på rehabilitering inbillar jag mig är att man får ägna sig helt och hållet åt att komma igång med träning och annat i en miljö där alla har samma problem. Fast det känns ju konstigt att åka och bo på "hem" i Täby eller Bergshamra.

Allt lugnt

Det känns som om jag klarar behandlingarna bättre och bättre. Ni ska se att den 8:e kommer att gå som en dans. Visst jag har varit utslagen ett par dagar, fingrarna och högra armen är domnade, har ont i leder och muskler men det är inte så illa som det brukar vara. Nu är det två dagar kvar med sprutorna så sedan ska det väl vara uppåt igen.

Några dagar efter behandling 5

Har inte haft lust att skriva på några dagar. Det känns som jag mest upprepar mig. Idag är det dag fyra i behandlingsperioden och nu börjar det gå utför igen. Jag har nu förstått att det är biverkningar av sprutorna, som ska hjälpa upp immunförsvaret, som är det värsta. Idag har jag tagit den första av sju sprutor. Det blir alltså ont i muskler och leder, hosta, andfåddhet, lätt för att blöda o s v. Listan är ganska lång när man börjar läsa.

Den som påpekade biverkningarna, från sprutorna, var en kvinna som fick behandling i sängen bredvid mig i fredags. Hon var 79 år och hade cancer för fjärde gången men var pigg och glad. Hon hade haft tur och blivit botad de andra gångerna så det räknade hon med den här gången också. Hoppas man får vara så när man är 79.