Strålning nr 2

Idag var det dags för strålning nr 2. den sista förhoppningsvis. Den gick till på samma sätt som igår och det var lika jobbigt att ligga fastspänd.
Här är bilder på masken som jag hade över ansiktet

De svarta grejerna användes för att låsa fast hela masken- med mig inuti, på britsen. I hålet framtill stack näsa och mun ut

Strålning 1

Idag var det dags för strålbehandling. De satte på mig masken de tillverkade på planeringen och spände fast mig på en brits. Jag som normalt inte har anlag för klaustrofobi fick nästan panik ett tag. Fick riktigt koncentrera mig på att slappna av. Det otäcka var att masken tryckte på halsen så det kändes svårt att andas.

Naturligtvis var allt över på några minuter och hela behandlingen tog cirka 15 minuter. Men det kändes som att det hela tog en halvtimme eller mer.

På eftermiddagen var jag väldigt trött och måste sova ett par timmar. Känner mig också öm på de ställen där jag känt de svullna lymfkörtlarna. Annars mår jag bra och är i farten igen.

Strålningsplanering

Igår var jag på strålningsplanering . Det innebar att man gjorde en mask över ansikte och axlar, som ska göra att jag ligger exakt stilla under strålbehandlingen. Man lade ett uppvärmt mjukt plastmaterial över ansikte och axlar. Därefter skulle masken stelna och man markerade fixeringspunkter på masken.

Innan man gjorde masken skulle en läkare och en fysiker titta på mig och se var jag skulle strålas. Det är ju inte så lätt att se eller känna på utsidan på måfå. Jag tycker de borde ha förberett sig genom att titta på den datortomografi som jag gjorde nyligen. Men det känns som ett typiskt beteende hos de flesta läkarna. Ingen förberedelse, utan kör så kanske det går bra. Sköterskorna tog i alla fall fram resultatet av datortomografin och läkarna försvann och syntes inte mera. Som tur är, är sköterskorna väldigt kompetenta inom vården. Det måste vara de som håller hela vårdsverige på benen.