En blogg om att ha Lymfom. Cancer i Lymfsystemet

Jag heter Elisabeth och är född 1952. I september 2011 fick jag diagnosen "Diffus storcellig Lymfom", DLBCL, (Lymfkörtelcancer). Cancern behandlades och efter tre år skrevs jag ut från Karolinska som botad. Hösten 2017 fick jag återigen Lymfom men den här gången var diagnosen "Follikulärt lymfom, recidiv". Den här bloggen handlar främst om min sjukdom och hur jag känner mig.. Jag skriver mest för min egen skull men vem som helst är välkommen att läsa. Skulle jag till äventyrs vara till hjälp för någon annan så skulle ingen bli gladare än jag.







måndag 26 september 2011

Operation

För att kunna göra en exakt bedömning av vilken behandling jag ska ha så måste de ta prov från ett större stycke från någon av mina lymfkörtlar. Det har de gjort idag. Bussen gick 06:21 för jag skulle vara på avdelningen, för att förbereda mig, före kl 07:00. När jag kom fick jag ta två Alvedon och byta om till en väldigt sexig skjorta som glipade i fram. Exakt kl 07:00 rullade de ner mig till operation. Man känner sig helt plötsligt väldigt sjuk när någon kör runt med en i en sjukhussäng.

Nere på operation satte de in dropp och läkaren kom och kollade var han skulle skära. Jag fick ett kryss på halsen där han bedömde att de skulle gå in. Efter en stund kom operationssköterskan och kontrollerade att han hade kommit ihåg att rita krysset. Hon förklarade att det var måndag morgon och flera dagar sedan de opererade senast (!)

Cirka 8:15 rullade de in mig på operation och efter att syrrorna spänt upp ett tält runt mig och tvättat mig med sprit så kom läkaren och satte bedövningen. Jag fick ligga med huvudet vänt åt sidan hela tiden medan de bökade som bara den på vänstra sidan av halsen. Det tog nog minst en halvtimme innan de började sy ihop igen och det visade sig att han hade opererat bort hela lymfkörteln. Jag fick stort beröm för att jag legat still hela tiden. Men om sanningen ska fram så somnade jag nog till litet så det var inte så svårt.

Ny väntan i c:a 1 timme innan det kom ett par och skjutsade upp mig på avdelningen igen. Där fick jag litet fika och sedan klädde jag på mig och tog bussen hem. Jag känner fortfarande inte av såret så bedövningen har kanske inte gått ur ännu.

Nu är det över en veckas väntan tills jag ska träffa min ordinarie läkare på Hematologen på onsdag nästa vecka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar