Tappat hår

Någon vecka efter strålningen märkte jag att jag släppte ovanligt mycket hår i duschen. Efter det har jag inte tänkt så mycket på det. Håret har varit jobbigt men det kan det ju vara ibland. För ett par dagar sedan var jag till frissan och hon undrade var hårfästet hade tagit vägen. Hon såg också att det var mycket mindre med hår uppe på huvudet. Jag har alltså tappat ordentligt med hår efter strålningen. Inte kul. Men nu är det bara att vänta på att håret ska komma tillbaka så att det blir som vanligt igen.

Jag har inte varit på någon uppföljning efter behandlingen. Vet faktiskt inte hur lång tid efter jag ska tillbaka och få besked om jag är något bättre.

Strålning nr 2

Idag var det dags för strålning nr 2. den sista förhoppningsvis. Den gick till på samma sätt som igår och det var lika jobbigt att ligga fastspänd.
Här är bilder på masken som jag hade över ansiktet

De svarta grejerna användes för att låsa fast hela masken- med mig inuti, på britsen. I hålet framtill stack näsa och mun ut

Strålning 1

Idag var det dags för strålbehandling. De satte på mig masken de tillverkade på planeringen och spände fast mig på en brits. Jag som normalt inte har anlag för klaustrofobi fick nästan panik ett tag. Fick riktigt koncentrera mig på att slappna av. Det otäcka var att masken tryckte på halsen så det kändes svårt att andas.

Naturligtvis var allt över på några minuter och hela behandlingen tog cirka 15 minuter. Men det kändes som att det hela tog en halvtimme eller mer.

På eftermiddagen var jag väldigt trött och måste sova ett par timmar. Känner mig också öm på de ställen där jag känt de svullna lymfkörtlarna. Annars mår jag bra och är i farten igen.

Behandling nr 3

Idag var det dags för spruta igen. Allt gick bra men jag blev extremt trött av tabletterna.Sov i väntrummet, sov på bussen hem och sov hemma, Det känns som att hela dagen går bort av allt sovande.

Strålningsplanering

Igår var jag på strålningsplanering . Det innebar att man gjorde en mask över ansikte och axlar, som ska göra att jag ligger exakt stilla under strålbehandlingen. Man lade ett uppvärmt mjukt plastmaterial över ansikte och axlar. Därefter skulle masken stelna och man markerade fixeringspunkter på masken.

Innan man gjorde masken skulle en läkare och en fysiker titta på mig och se var jag skulle strålas. Det är ju inte så lätt att se eller känna på utsidan på måfå. Jag tycker de borde ha förberett sig genom att titta på den datortomografi som jag gjorde nyligen. Men det känns som ett typiskt beteende hos de flesta läkarna. Ingen förberedelse, utan kör så kanske det går bra. Sköterskorna tog i alla fall fram resultatet av datortomografin och läkarna försvann och syntes inte mera. Som tur är, är sköterskorna väldigt kompetenta inom vården. Det måste vara de som håller hela vårdsverige på benen.

Fortsatt behandling

På onsdagen fortsatte man behandlingen igen. Man satte in droppet väldigt sakta. Över 7 timmar tog det att trycka i mig resten av de 500 ml som jag skulle ha.
På torsdagen var jag ganska pigg. Antagligen var det all cortison som höll mig uppe. Idag däremot har jag varit väldigt trött och nästan inte orkat att göra någonting. Försökte göra litet i trädgården men det var inte lätt att orka. Fick avluta efter en litet stund och gå in och äta middag.

Antikroppar

Idag var först gången med Antikroppar intravinöst i armen. Det gick inte bra.
Jag fick en ordentlig allergisk reaktion så de fick avbryta behandlingen. Halsen började klia och svullnade upp. De sprutade i mig ordentligt med kortison mm men när de startad upp behandlingen igen, vid 14-tiden, så började jag svullna. Då avbröt de behandlingen och jag ska komma tillbaka imorgon för ett nytt besök.

Den här behandlingen gör att man blir otroligt trött. Jag sov nästan hela dagen på sjukhuset och cirka 4 timmar när jag kom hem. Nu är det väl dags för ett antal vakna timmar i stället. Kortisonet ska göra sitt.

Ladda för en höst med behandlingar

Min KOL är väldigt bra just nu. Det torra sommarvädret gör det lätt att andas. Men värme gör mig trött och lat. Vill inte göra mycket sådana här dagar då vi har nästan 30 grader-

Under våren och sommaren har jag känt att lymfkörtlarna på höger sida om ansiktet har växt åter igen. Jag kontaktade då min läkare på Onkologen och fick en återbudstid ganska direkt. Som parentes kan sägas att telefon är det inte lönt att använda om man vill få en sådan kontakt men ett meddelande i 1177 fungerade bra.

Min läkare undersökte mig och sedan berättade han vilken behandling som kan bli aktuell för mig. Det krävs fler underökningar och datortomografi för att kunna bestämma det. Men han pratade om antikroppar, strålning och cellgifter eller en kombination av ett par metoder. "Ställ in dig på en höst med behandlingar" var hans budskap. Ja jag har ju varit med förut så det är ju bara att vänta på besked. Får vara glad om jag slipper tappa håret.

Någonting som jag också ska bevaka, i samband med behandlingarna, är immunförsvaret. En vinter till med nedsatt immunförsvar med otaliga förkylningar och lunginflammation till följd vill jag inte uppleva igen. Det påverkar mina lungor och andningen väldigt mycket att vara så mycket sjuk. Det blir i alla fall ingen långresa för mig i höst men får försöka roa mig på närmare håll.

Att sluta röka

Hittills har jag skrivit enbart om min cancer. Men jag känner att det inte ger hela sanningen. Min KOL påverkar mig mycket mer i vardagen än vad min cancer gör. Därför har jag valt att börja skriva även om hur det är att ha KOL. Och ibland även om hur det är att ha båda sjukdomarna samtidigt.

Men jag börjar med min historia om hur jag kunde sluta röka

För drygt 15 år sedan fick jag en svår lunginflammation med över 39 graders feber som de inte lyckades få ner med hur mycket antibiotika som helst. Fick ligga inlagd på S:t Göran i Stockholm. Jag var ju så sjuk att jag knappt kunde gå på toaletten. Så röka var bara inte att tänka på. I en klar stund bad jag en sjuksyster att kasta bort alla cigaretter som låg i min väska.

Efter 5 dagar flyttades jag till Lungkliniken på Karolinska och då var jag praktiskt taget rökfri. Totalt 12 dagar låg jag på sjukhus och det var en riktigt bra rökavvänjning.

När jag kom hem kom min bror, som just själv slutat röka, och kastade alla cigaretter som fanns hemma. Flera limpor hamnade i sopnedkastet men det var den bästa investering jag gjort. En sådan otrolig befrielse att slippa röka. Visst har jag känt mig röksugen och drömt om att jag röker men jag vill inte röka igen. Känner mig liksom fri och ingen behöver må dåligt av att jag röker.

På den här tiden hade jag inte KOL och jag började gympa och träna på annat sätt. Mådde fantastiskt bra och gick ner i vikt.

Nu för tiden har jag ju KOL, i stadium 2, men hade jag inte slutat rökt hade jag antagligen varit mycket värre än jag är idag. Försöker hålla mig i form så jag inte ska bli värre.